4.12.12

Kap 1 - You should know that I would

Den 1 april - Melissas perspektiv

"Men det är inte så konstigt att det är så mycket folk här idag, det är ju en konsert idag också!" Sa Frida.
"Varför tänkte vi inte på det?" tänkte jag högt och suckade.
Vi hade åkt till the O2 arena dagen innan för att kolla runt lite och så vi visste vart vi skulle ta vägen imorgon när det var våran tur att gå på konsert.
"Ja då vet vi i alla fall var entrén ligger, jag skulle inte tro alla köar till bakdörren..." Sa jag och blickade ut över cirka hundra personer som redan var här, även om det var flera timmar kvar innan det började.
"På tal om bakdörr, ska vi gå ett varv runt? Det regnar inte." Avbröt Frida mina tankar och skrattade.
"Visst, vi har ju ändå inget att göra så." sa jag, och det var faktiskt sant, det regnade inte. Det var riktigt bra väder för att vara april och England, 15 grader och sol. Underbart rättare sagt. Jag hade bara ett par svarta tunna tajta sommar jeans med hål på knäna och en jeansjacka på mig. Frida hade till och med klänning, ja hon hade ju tunna strumpbyxor under och en skinnjacka också såklart. Men det visade ändå att det var riktigt skönt väder ute.

Vi insåg snart att det blev ganska långt att gå runt hela arenan då den är rätt stor. Och jag hade inte direkt skor för långpromenader.
"Åh, varför tog jag Jeffrey Cambell skorna idag? Mina fötter värker som fan och vi har inte ens kommit halvvägs runt än." Klagade jag.
"Vi går så nära husväggen som möjligt då, så är det den kortaste vägen." Föreslog Frida och jag svarade med att gå in mot husväggen. Arenan var ju rund men här bak stack det ut en del som var rektangulär. Jag rundade det ena hörnet och vände mig om mot Frida,
"Tror du man får vara här egentligen? Vi gick ju typ igenom en dörr som såg ut som att den borde vara låst..." Frågade jag fundersamt och började gå baklänges för att kunna prata med Frida.
"Jag vet inte riktigt, men det är ju ingen här... Så det borde väl inte göra någonting." Svarade hon.
Jag rundade den andra hörnet och gick fortfarande baklänges.
"Nä det är ju s...." Började jag innan jag gick in i något eller någon. Jag tappade balansen och lyckades trilla samtidigt som jag försökte vända mig om och se vem jag gått in i.
"Oh shit, I'm so sorry I'm so clumsy." Sa jag ursäktande och engelskan kom automatiskt. Jag tittade upp på personen i samma stund som Frida rundade hörnet.
Jag tror vi hade samma chockade uttryck i ansiktet när vi såg vem det var.
"Are you okey?" Frågade en så välbekant röst, men som jag aldrig har hört i verkligheten. Han räckte fram en hand och hjälpte mig upp. Jag vaknade ur min dagdrömning om hur otroligt snygg han var i verkligheten när han stod där i en vit t-shirt, ljus jeansjacka och tajta gråa jeans. Jag insåg att jag kanske måste svara,
"Yes, I'm okey! Are you alright? I'm so sorry, I'm known to be clumsy." Svarade jag ursäktande.
"I'm alright." Svarade han och log. Herregud vad snygg han var. Med det där leendet och en cigarett i handen.
"Are you going to the concert tonight?" Frågade han.
"Yes we're, or wait no. We are going to the one tomorrow." Skrattade jag och försökte låta bli att rodna allt för mycket om hur vimsig jag var.
"Great, but what are you doing here today then?" Frågade han och tog ett bloss på sin cigarett.
"Just to have everything under control." Sa jag och skrattade när jag hörde hur patetiskt det lät. Men istället för att vara dryg så skrattade Zayn med mig.
"So what's your names then?" Frågade han och jag kom på att Frida var med också. Hon var inte särskiljt bekväm med att prata engelska och var därför hellre tyst och lät mig sköta snacket. Det var inte det att hon var dålig på engelska, hon bara trodde hon var det.
"I'm Melissa." Sa jag och tittade på Frida.
"Frida." Sa hon kort och snabbt.
"That's not a common name..." Sa Zayn och Frida tittade bedjande på mig. Jag suckade och svarade åt henne.
"Well in Sweden it is, so..." Sa jag och log.
"You aren't from here? But, you speak really good british english!" Sa Zayn och såg aningen förvånad ut. Jag kunde inte låta bil att skratta.
"Thank you, my mum is from Bristol and my school is English speaking so..." Svarade jag och rodnade.
"Cool" Sa han och tog ytligare ett bloss på cigaretten. Hans mobil pep till och han svarade på ett sms snabbt.
"I'm sorry, but I need to go now. Do you want a picture or something?" Frågade han.
"Please, if its okey with you!" Var jag snabb och svara. Jag gav Frida min iPhone och ställde mig bredvid Zayn. Åh vad gitt han luktade, jag fick hålla mig ifrån att börja riktigt lukta på honom.

Vi tog några bilder och sen tog jag några bilder på Frida och Zayn. Och innan han skulle gå fick vi varsin kram. Den var över så fort och jag ville bara ha mer, men jag antar att man inte alltid kan få som man vill.
"It was lovely meeting you girls! I just wondering one thing, how did you get in here?" Frågade han.
"Oh, through the door there, it was open." Svarade jag och pekade mot dörren.
"That's not very good, so I guess you have to go out through that door now... And do me a favour and close it." Sa han och log mot oss. Vi log våra största leenden tillbaka och jag sa,
"Of course, but only if you do something for us.." Sa jag och log busigt.
"That depends on what it is.." Svarade han tveksamt. Jag log och tittade mot Frida,
"Frida, can you give him the note we wrote on our way to London?" Sa jag till Frida och hon sken upp när hon förstod vad jag menade och letade i väskan och räckte Zayn en lapp.
"If you can follow those two names on twitter." Sa jag och Zayn log.
"I can sure do that! Well maybe I'll see you tomorrow then." Sa han och vi började gå mot dörren och han mot dörren in, som låg åt samma håll.
"Bye the... aaah" började jag och jag blev igen avbruten av min klumpighet. Jag måste sluta använda dom här skorna tänkte jag. Och sparkade på stenplattan jag snubblat på.
Jag hörde både Frida och Zayn skratta och jag kunde inte låta bli att stämma in.
Zayn gick fram till mig och hjälpte mig upp.
"Are you okey?" Frågade han roat. Och jag kollade ner på mig själv och den enda skadan jag kunde se var att jag spräckt skärmen på min iPhone, lyckat.
"I'm okey, but I guess my iPhone aren't."

-——-——-——-——-——-
Pang på, lite sådär!
Har inte jätte mycket tid över just nu, där av lite slarv.
Men en kommentar om vad ni tycker hade vart fint!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar